Dagen jag aldrid kommer glömma...

Jag var i stallet som vanligt. Det var bara några veckor efter jag fick Candy. Vi fixa med Candy och så. Åkte hem, när vi kom hem ringde mammas mobil. Jag hörde att mamma sa att hon kom på en gång. Hon sa bara till mig att hon var tungen att åka till stallet fort. Jag och min syrra sa att vi ville följa med. När vi satt i bilen frågade jagvad som hände. Mamma sa att hästarna i Candys hage hade rymt, men att det hade hittat Monstret och förlen vid tågstotionen men att Candy och Freya var borta.

Vi åkte och leta. Men det var kålsvart ute det var inte så lätt att se något. Jag och min syrra satt och grät i baksättet. Jag hörde mamma sitta och säga " det här är inte bra, det här är inte bra!"

Jag fick ännu mer panick. Mamma ringde polisen och fråga om dom hade fått i något och då var det att några var nära på att köra de. Jag tänkte på att jag aldrig skulle få se min häst igen som jag precis hade fått. Min älskade Candy skulle jag aldrig få se igen. Efter ca en halv timma ringde mamma polisen igen och då hade de fått ett samtal om att en gård hade sätt två lösa hästar mer än en mil bort från vårt stall.

 Då kände jag att det inte var någon idee att åka runt och leta. Eftersom det var kålsvart ute och att vi inte viste var hästarna kunde vara. Efter två timmars letan och gråt så ringde mammas  mobil. Mamma sa" är det sant?" hon lät glad. Jag och min syrra satt och höl tummarna. Mamma la på och sa " Anette har hittat hästarna". Den stunden asso, jag var så lycklig jag och min syrra satt och kramades i baksättet. Efter en stund kom vi fram till gården som hade fångat in Candy och Freya. De var jätte svättiga, men de hade fått låna flistäken av dom som va i de stallet. Men då kom problemet hur Skulle vi få hem de. Candy hade aldrig åkt transport förut bara lastbil. Men vi skulle inte häller kunna gå för det var mer e¨än en mil bort. Vi prövade att gå in med Candy hon tveka med Gick in jätte snäll efter bara några minuter. När vi kom tillbaka till vårt stall så var det många som väntade. Vi var tvungna  att släppa ut Candy i hagen igen. Det kändes inte så bra eftersom jag inte ville att hon ska rymma igen. Den natten sov jag inte jag låg och tänkte på vad som hänt och så...

Det här hände förra vintern. Och jag är sjukt glad att jag har kvar Candy!
Vi tackade dom som fångat Candy med.. Vet inte vad det var men se också med pengar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0